Så har det hänt.

Det jag sörjde mest under förra graviditeten. Mitt morgonkaffe smakar inte längre. :-(

Den bästa stunden på morgonen just nu är när jag smyger upp ur sängen (för att inte väcka sonen), slår på kaffebryggaren (som jag alltid laddar kvällen innan), går till datorn och sätter nattens tv-serier på nedladdning, tillbaka till kaffebryggaren (med nu färdigbryggt kaffe), häller upp kaffe med mjölk i min frukostmugg (en mugg med kossor på; har druckit mitt morgonkaffe ur den i 9 år nu), smyger tillbaka ned i sängen med kaffemuggen, ligger sedan i sängen och sippar på mitt kaffe medan sonen långsamt slår upp sina blå och börjar kvittra som en fågel. Sedan ligger vi där i sängen och busar och myser en stund innan det är dags för hans morgongröt.

Och nu – illamående! Kaffet smakar apa! Jag som älskar kaffe! :-(

En av de största farhågorna jag har inför denna graviditet är att detta barn skall vara lika stort (eller större) än sonen var när han föddes. Min son var en guldklimp på 4500 g som var ett helsike att föda fram. Det blev sugklocka utan bedövning. Förmodligen det värsta jag varit med om i mitt liv. Det är något jag inte vill uppleva igen, så jag hoppas att denna bebis inte blir lika stor. Igår läste jag på alltombarn om just stora bebisar och varför de blir stora. Den vanligaste anledningen är graviditetsdiabetes. Det kan jag utesluta eftersom jag inte hade det förra gången. Inte heller ligger det i släkten att få stora barn, snarare tvärtom. Däremot var det en punkt i artikeln som jag fann itnressant. Det var att stor viktuppgång under graviditeten kan leda till stort barn. Jag gick ju faktiskt upp 24 kilo förra graviditeten. Där tror jag vi har boven i dramat! Det var mycket snabbmat och mycket godsaker. Och det är ju faktiskt något jag kan påverka själv denna gång. Jag har alltså bestämt mig för att undvika allt för fet mat samt sötsaker denna graviditet, i den mån det går. Visst kommer jag unna mig ibland, men inte frossa som jag gjorde förra gången. Någon måtta får det fasen vara! Jag vill föda en ”svenne banan”-bebis nästa gång. 52 cm lång och 3500 g tung. Så det så!

Tid för inskrivning..

.. har jag fått idag! Den 22:a april är det dags! Känns lite pirrigt..

Idag har jag berättat för ytterligare en vän att vi väntar smått. Vi hade stämt träff på bvc och hon kom precis när jag stod i telefon med mvc så det gick liksom inte att mörka.. ;-) Hon blev nog lite chockad (våra bebisar är jämngamla) men glad när hon förstod att det var vad vi ville.

Är så sjukt trött just nu. Och har molvärk. Kommer inte ihåg att jag hade så här ont sist. Det gör mig lite, lite orolig faktiskt.

Har en gnällig son som fått sin 5-månadersvaccination idag, så det blir inget längre inlägg idag…

Första försöket…

… gav resultat!

Helt galet!! Har väl iofs känt det på mig de senaste dagarna. Har varit sjukt trött och har som jag tidigare skrivit haft molvärk till och från. Vågade ändå inte riktigt hoppas, men nu har vi det. I text dessutom.

Beräknat förlossningsdatum den 6:e december. Jag är alltså i vecka 4 nu och går in i vecka 5 på måndag. Galet!

Vi har kommit överens om att behålla detta för oss själva så länge det bara går. Förra gången visste alla om det från början, men den här gången vill vi hålla lite på det. Har dock självklart inte riktigt lyckats hålla mig utan har berättat för mina två närmaste vänner… ;-) Bland annat den vännen jag var orolig skulle ha åsikter. Hon överraskade mig och blev så glad att hon började gråta när jag berättade. Det kändes sjukt skönt. Då kanske jag ska sluta oroa mig över vad folk kommer tycka och tänka om detta..?